DOKUMENT:

TORTYRTRÄNAREN

I närmare 20 år har en eldsjäl inom idrotten regelbundet torterat och filmat unga lovande idrottare som han har coachat.

Tortyrtränaren har bland annat trätt påsar över pojkarnas huvuden så att de nästan inte kunnat andas, slagit dem med ridpiska och tvingat dem att klä sig i förnedrande kläder, samtidigt som han hotat dem:

”Går du inte med på detta är din idrottskarriär över”.

Den yngsta pojken var 11 år när övergreppen började.

Sammanlagt rör det sig om hundra övergrepp.

text Eric Tagesson foto Suvad Mrkonjic, Krister Hansson

Den 25 januari i år tog mardrömmen slut. Två pojkar i femtonårsåldern lättade sina hjärtan för varandra – och det visade sig att de hade varit med om nästan exakt samma sak – fysiska övergrepp från sin coach.

De pratade snart med flera klasskamrater på gymnasiet där de gick och snöbollen, som var systematiska övergrepp på unga pojkar, växte.

Övergreppen på ett stort antal pojkar hade pågått i närmare 20 år.

Efter att pappan till en av pojkarna ringt polisen skickas en patrull ut för att tala med pojkarna. De två pojkarna hade nu blivit fyra.

Vågar en berätta, vågar flera.

Snöbollen fortsätter att växa.

•••

Pojkarnas berättelse är otäck, den låter nästan osannolik. Men de berättar.

Hur de blivit bjudna hem till sin tränares bostad och hur han där, när de varit ensamma med honom, blivit bundna till händer och fötter, fått en plastpåse över huvudet, fått klämmor fastsatta på kroppen, fått ta på sig förödmjukande kläder. Samtidigt som tränaren filmat dem.

Utredningen växer. Pojkarna berättar om fler de tror kan ha utsatts, under lång tid. Polisen kontaktar dem, och sammanlagt hittar polisen ett femtontal pojkar som berättar.

Tränaren har i över 20 år varit aktiv inom idrott, och coachat/tränat unga talanger.

När åtalet lämnades in var det ”bara” tolv pojkar uppsatta som offer. Brotten som begicks mot de övriga är preskriberade – en del av brotten skedde för 18 år sedan, då den misstänkte mannen själv bara 22 år, men redan framgångsrik tränare.

•••

Övergreppen har företrädesvis skett i tortyrtränarens bostad eller hans stuga, men också på hotellrum runt om i Sverige i samband med olika tävlingar.

En av pojkarna som utsattes flera gånger, på båda sidor preskriptionstiden, berättar i förhören hur han var ung och lovande idrottare när han kontaktades av tortyrtränaren. Tränaren lockade med en lovande internationell karriär, sponsorer och filmkontrakt.

Pojken berättar hur han redan första gången de möttes uppmanades att delta i en ”övning” – han skulle bära speciella kläder; knähöga strumpor och ett underställ.

Han uppmanades att inte skaffa flickvän, ha en speciell frisyr och lyssna på allt tortyrtränaren sa till honom.

Därefter eskalerade det för varje gång de sågs. Redan vid andra tillfället fick tortyrtränaren pojken att massera honom, för att sedan sätta sig på en stol, varefter tränaren fjättrade pojkens händer och fötter med eltejp.

Vid det tredje tillfället upprepades proceduren, men denna gång stoppade han ett plaströr i pojkens mun, och satte en huva över hans huvud. Pojken berättar i förhör hur han hade svårt att andas och inte kunde svälja.

”Han satte en påse över huvudet och en grej i munnen som gjorde att jag nästan kvävdes. Det var det värsta jag varit med om.”

•••

Trots våldet, som blev värre och värre, vågade inte pojken anmäla.

”Jag var lättpåverkad som tonåring och såg upp till honom. Jag tyckte det var konstigt att han skulle begränsa min fria vilja, men jag tänkte att han är professionell och han vet vad han gör.”

Efter varje ”session” gav tortyrtränaren pojken en belöning.

Ett av redskapen som tränaren ska ha torterat ungdomarna med. FOTO: Polisen

 

Under utredningen har pojkarna tvingats se på filmerna som tortyrtränaren spelade in av dem. De kastas tillbaka till sina trauman.

”Det här ser riktigt sjukt ut. Om jag inte tagit lugnande i dag hade jag fått en ångestattack nu,” säger en pojke när han ser filmen.

Pojken, som i dag är i 25-årsåldern, beskriver hur han efter övergreppen för första gången drabbades av ångest, och hur han fortfarande lider av det utsatts för.

•••

De sammanlagt tolv pojkarnas berättelser är med mindre variationer samstämmiga.

Flera av dem berättar hur tortyrtränaren tvingat dem att krypa på alla fyra, hur han piskat dem med en ridpiska, och tvingat dem att upprepa olika fraser, som till exempel: ”Jag gillar att vara bunden, det är bra för mig, jag ska vara en lydig pojke”.

Ibland pågick övergreppen i flera timmar i sträck. Det sammanlagda filmade materialet av pojkarna uppgår till över 24,5 timmar.

På flera av filmerna ses hur tortyrtränaren går omkring med en kudde framför sitt könsorgan. Vilket pojkarna inte såg, eftersom deras ögon var täckta.

Tränaren hotade pojkarna: ”Går du inte med på detta är din karriär över”.

Under övergreppen regisserade tortyrtränaren pojkarnas minsta rörelser. Han tvingade dem att klä sig i vad en av pojkarna kallar ”uniformen”, ett par underställsbyxor, och utanpå dem ett par av tränarens kalsonger, knähöga vita strumpor, ett pannband och en t-shirt.

”Allt skulle sitta perfekt. Gjorde det inte det straffades jag, berättar en pojke.”

•••

Han trädde en genomskinlig Reebok-plastpåse över pojkens huvud, och ett snöre runt halsen. När luften tog slut uppmanades pojken att nicka. Då öppnade tortyrtränaren påsen vid halsen och släppte in lite luft, innan han knöt åt igen. Sedan upprepade han proceduren, gång på gång.

Samtidigt fäste han klädnypor i pojkens bröstvårtor, som han rörde vid för att öka smärtan. Under tre timmar pågick tortyren.

”Jag fruktade för mitt liv.”

När han tog bort påsen sa han: ”visst är det skönt att få andas, luft är ingen självklarhet”.

Efter tre timmars tortyr fick pojken ett presentkort på Ica värt 1000 kronor.

Tortyrtränaren sa till pojken att om han berättade för någon skulle han förstöra inte bara sin, utan också sina kompisars, karriärer.

•••

Det var så tortyrtränaren höll sina adepter i ett järngrepp. Han hotade dem.

Om de gjorde som han sa: De skulle bli framgångsrika, tjäna massor av pengar och få resa jorden runt.

Om de inte lydde: Deras karriärer skulle ta slut.

Pojkarna var mellan 14 och 15 år, och såg ingen annan utväg.

”Ingen har heller vetat om att andra blivit utsatt och ingen har vågat säga någonting”, säger en pojke.

Bland bevisen som hittats hemma hos mannen: En plastpåse, rep och klamrar. FOTO: Polisen

Vid flera av övergreppen har tortyrtränaren först byggt lego tillsammans med pojkarna.

”Jag kände mig väldigt maktlös. Jag har inte kunnat göra någonting. Jag har varit själv med honom i en stuga mitt ute i skogen utan grannar samtidigt som jag har varit bunden, ögonbindel, förtejpad mun och plastpåse över huvudet. Även om han hade blivit arg eller försökt ta sig loss så är det helt omöjligt att få hjälp.”

En av pojkarna utsattes för ”övningarna” vid fjorton tillfällen.

Flera av dem säger att de misstänker att de drogats av tortyrtränaren, men det har inte gått att bevisa.

•••

En annan pojke berättar:

”Han satte fast klämmor på undersidan av överarmen och även i bröstvårtorna. Det var limklämmor i metall och de gjorde väldigt ont. Dessa fick jag om jag sa något fel eller om kläderna satt fel. Han ville att jag skulle säga vissa saker och titta in i kameran samt upprepa dessa saker så att jag skulle få in dem i huvudet.”

Han beskriver smärtan av klämmorna som att det gör ont eftersom klämmorna är vassa men att det domnade efter 20 sekunder. När tortyrtränaren sedan tog bort klämmorna är det som att det exploderade av smärta.

En av pojkarna berättar om de fraser han tvingades upprepa:

”Jag ägs av XX” och ”Gör jag rätt blir jag belönad, gör jag fel blir jag bestraffad. Jag kan dessa fraser som rinnande vatten, det är lite läskigt.”

”Jag litade på honom”

En annan pojke beskriver det som att han blev hjärntvättad av tränaren.

”Jag litade på honom och fick förtroende för honom, han blev lite som en kompis. Han skämde också bort oss med resor, god mat och prylar. Vi hade skitkul också och fick många nya kompisar. Det var väl det som också gjorde att man inte tänkte att det var så allvarligt eller något dumt.”

Till en av pojkarna sa tränaren att han skulle se på det han gjorde mot honom som ”en religion”.

”Du ska följa mig och jag är din gud.”

•••

Bilden som framträder av tortyrtränaren är komplex. Av personer i hans omgivning beskrivs han som driven, en entreprenör, glad, sprallig och snäll.

Flera av pojkarna berättar att tränaren var intresserad av att bygga med lego, men också tyckte om att fiska, och var intresserad av det militära.

Han var också, säger de, närmast besatt av skolmassakrer.

”Han är expert på skolmassaker och vet hur han själv skulle genomföra en sådan. Gällande skolmassakern i Trollhättan menar han på att gärningsmannen gjorde fel och har berättat hur han borde ha gjort istället.”

•••

Den 25 januari i år, samma dag som pojkarna kontaktar polisen grips den 40-årige tortyrtränaren.

Det hålls ett kort förhör, och han delges misstanke om olaga tvång och misshandel mot fem pojkar.

Han får frågan hur han ställer sig till misstankarna, och svarar kort att han inte vill uttala sig eftersom han inte är juridiskt skolad, och att han vill ha en advokat.

Kammaråklagare John Dagnevik vid polisens presskonferens

Två dagar senare hålls nästa förhör, i närvaro av advokaten.

40-åringen förnekar då brottsanklagelserna.

”Jag har en väldigt bra relation till dessa killar”.

Han säger att brottsanklagelserna är ”tagna ur en kontext som är tagen ur sitt sammanhang”.

”Jag har lagt ned mycket jobb på ungdomarna och deras föräldrar har varit väldigt tacksamma för detta,” säger han.

•••

Han bekräftar att det pojkarna berättat om stämmer, att han har bundit dem, att han har satt påsar över deras huvuden.

”I alla elitsatsande grupper finns det träningsmetoder som för ett vanligt öga inte är normalt.”

Han hävdar att inspirationen kommer från olika militära specialförband.

Inte på något sätt har han tvingat någon. Säger han.

”Idrottare måste kunna hantera sin smärta.”

Han beskriver, närmast pedagogiskt, hur han gått till väga, och vad hans syfte varit.

• Övningarna är väldigt nyanserade övningar. Till en början är det väldigt lätta övningar. Syftet är att man ska vänja sig vid övningarna och de avanceras sedan.

• De speciella kläderna de tagit på sig är för att de ska provoceras.

• Nästa steg är begränsning av rörelseförmågan. Allt bygger på att man ska göra det som jag säger och inte ifrågasätta.

• Det sista steget är begränsning av luft och det är essensen av maximalt förtroende.

Förhörsledaren frågar varför han filmat ”övningarna”.

”För att lägga till ytterligare en dimension till övningen.”

•••

Tränaren uttrycker i förhören ingen ånger över vad han gjort. Han menar att han inte gjort något fel.

”Men hade jag vetat att övningarna skulle upplevas och uppfattas som det uppenbarligen har gjort, hade jag agerat annorlunda.”

Han har, säger han, aldrig tänkt tanken att det han gjort kunde vara brottsligt.

Utan omsvep säger tränaren att pojkarnas karriärer nu, ”efter vad de gjort”, är över.

•••

Vid husrannsakan hos tortyrtränaren hittade polisen bland annat 168 filmer, som av polisens experter klassificerades som ”väldigt avancerad BDSM” (användandet av makt och smärta i sexuellt syfte).

I flera av filmerna förekommer scener som starkt påminner om det pojkarna utsatts för. Bland annat en kvinna bunden vid en stol som tvingas andas genom ett rör, en kvinna med händerna fjättrade och klädnypor i sina bröst. I flera av filmerna har karaktärerna ”höga vita strumpor”, något som alla pojkarna berättat om att de tvingats bära.

I förhören frågar polisen om det till synes uppenbara likheterna.

”Om man letar efter saker för att driva en tes så kan man göra det.”

Han får frågan om varför han bär en kudde framför sitt kön, om syftet med övningarna i själva verket är sexuellt?

”Det är inte min uppfattning.”

I det allra sista förhöret med tränaren frågar förhörsledaren om det är något han vill tillägga.

”Jag hade inte fortsatt med detta om jag vetat att det var väldigt dåligt för målsäganden.”